Att genomdriva många djurförbud leder till behov av efterkontroller, alltså fler skäl för djurskyddshandläggarna att känna sig behövda. Då kan de köra runt i landskapet och bedriva lite span eller ha kontakt med grannar till de berörda som fått djurförbud. Grannar kan ju ge upplysningar om de vet något nytt!
Detta är en ganska behaglig tillvaro att driva runt på skattebetalarnas (och djurägarnas) bekostnad om man saknar samvete.
Länsstyrelsen på utflykt. Kanske någon katt eller hund kan plockas?
Det förekommer att förtvivlade djurägare inte står ut med livet utan djur och har någon hund eller katt trots djurförbud. Då blir det full pott för handläggaren. Djuret stjäls med hjälp av polis och påstås vara utsatt för risk. Den som har fått djurförbud är ju bedömd av länsstyrelsen som en paria eller oduglig. Det spelar ingen roll om djuren mår bra och är välskötta. De måste ”tas om hand”!
Här kan handläggaren alltså bokstavligt stjäla djur för att visa sin makt och få sin egotrippade själ att känna sig ”god”.
Att djurägaren tar livet av sig av sorg är en bisak för dessa individer.
Stoppa Länsstyrelsens Övergrepp!
