Vi ser nu hur länsstyrelsernas djurskyddsenheter barrikaderar sig. Deras övergrepp och fundamentala inkompetens lyser allt tydligare!

Fler vaknar och inser!

När det uppdagas också allt fler fall av länsstyrelseorsakad djurplågeri så är djurskyddets dagar räknade!
De har då inte ens djurrättsaktivisterna med sig!

Vi ser nu hur djurskyddsverksamheten vittrar bort bit för bit!

Den dagen djurskyddsverksamheten rasat samman kommer bli en glädjens och firandes dag!

När djurskyddsenheten rasat samman!

Länsstyrelsens påstått planerade ambition skulle vara att djur måste kunna omhändertas när Matte eller Husse hamnat på sjukhus.

Istället bekräftades alla farhågor!

Den sanna anledningen var att Länsstyrelsen kunde utvidga sina åtaganden och sökande av extra ersättning från Staten.

Resultatet lät inte vänta på sig. Äldre människor fick aldrig se sina pälsklingar igen. Katter har regelmässigt avlivats och hundar placerats på det korrupta Hundstallet (AB) där de snabbt överlåtits, sålts eller avlivats.

Så gott som inga djur har återlämnats till sina ägare!

De ofta äldre drabbade har ofta förkortat sin livslängd med självmord, stroke eller hjärtinfarkt. De känner inte mening med livet längre eller har drabbats av sådan posttraumatisk stress att livet tappat mening.

Detta var det sanna resultatet av lex Maja!

Misslyckandet med lex Maja!

För att försvåra och skydda sin kriminalitet och kontakter med ansvariga har Länsstyrelsen tillsatt ett antal administratörer som grindvakter.

Dessa administratörer sorterar bort alla förfrågningar genom att förhindra direktkontakt, själva handlägga ärenden de inte är bemyndigade till och koppla till instanser som inte är aktuella i sakfrågan.

Allt bygger på att trötta ut och förhindra insyn av kärnverksamheten.

Landshövdingen sitter längst ifrån som en galjonsfigur i en värld av middagar och mottagningar onåbar för verkligheten utan att bli varse vad som egentligen händer. 

Denne sitter som högst ansvarig utan att någonsin ta ansvar!

På Länsstyrelsen kopplas man runt, runt!

De tror sig veta allt, kunna styra allt, aldrig göra fel. De tror att de är godhetsapostlar.

Aktivister har varit deras förebilder och lärare.

Det är djurskyddshandläggare självbild.

Granskar vi deras bakgrund framträder en skrämmande bild. Ofta har de ingen djuranknytning, ingen erfarenhet av lantbruk med djur, brister i nödvändiga grundkunskaper, kommunikation.

Med kunskap tillkommer respekt och ödmjukhet för andras kunskaper och egna brister. Detta saknas fullständigt på Länsstyrelsens djurskydd.

Eftersom hela verksamhet har sådana brister och insiktslöshet finns bara en sak att göra –

LÄGG NER HELA DJURSKYDDET!
LÅT DJURÄGARNA SJÄLVA TA ÖVER!

Får är klokare än handläggare!