Det finns en strategi bakom Djurskyddshandläggarnas lögner.
Strategin skapas av ett samhälle som inte längre klarar att upprätta rättssäkerhet och moral. Lögner uppstår och frodas i ett samhälle i förfall.
Människor söker ofta förklaring eller vägledning. I ett förfallet samhälle kan lätt en lögnare få utlopp och medlöpare!
Så skuldbeläggs en grupp!
I Sverige är det djurägarna!
Det som började som en lögn övergår i övergrepp och tortyr, djur stjäls och hem vandaliseras. Polisen deltar aktivt!
En rädd och kuvad befolkning tittar på eller tittar bort!
Vi har också sett det historiskt som i Kristallnattens Tyskland eller plundringen av bondgårdar under Holodomor. Samma sak som händer i Sverige idag.
Lögnaren och länsveterinären Andreas Johansson. Upplärd av Carnifex!
Länsstyrelsen är skadlig organisation som har i verkligheten ett enda mål: utrota alla husdjur och straffa genom att skada djurägare på olika sätt dvs straffa de människor som vågar kämpa emot agenda som implementeras i det korrupta Sverige.
Japp! Skadlig och sannolikt olaglig, därtill. Det, i kraft av rättsstatens principer, vilka innebär att domstolarna ålagts att som främsta uppgift, värna och skydda medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Det innebär likväl, att myndigheterna ska vara Staten & Co behjälpliga med, att undvika intrång i medborgarnas berättigade intressen och övergrepp av rättigheterna. En objektiv bedömning, visar emellertid, att det verkar gå smått med den saken, eller snarare inte alls, eftersom myndigheterna med dårens oresonlighet, bara fortsätter envisas med, att uteslutande tillvarata Staten & Co:s intressen och visa oss, medborgare en oförskämd och kränkande indifferens.
Tillsynsmyndigheter och kontroll är, i sig inte fel, inte heller befogenheter, eftersom det ostridigt existerar, elaka och onda människor, och okunniga människor, djurägare blir också gamla och dementa. Vad som däremot är, och blir fel, tillika olagligt är myndigheternas och inspektörernas godtycke, egenmäktighet och de fullkomligt orimliga konsekvenser enskilda ska behöva tåla. Medan rättsstaten, självfallet, kan medge begränsningar i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, måste åtgärderna bottna i, av Riksdagen antagen lag.
Åtgärderna måste vara acceptabla i och för ett demokratiskt samhälle, de får inte stå i strid med folkrätten, eller strida mot konstitutionella rättigheter, dvs RF EKMR och Stadgan. Därutöver måste begränsningarna vara nödvändiga, tillfälliga och inte alltför betungande för den enskilde. De ingrepp, riktade mot enskilda, vilka inte lirar med kriterierna, i stycket ovanför, är således olagliga eller i bästa fall otillåtna. Med detta sagt, är det lätt att sluta sig till, att ytterst få ingripanden av länsstyrelser ägt något reellt lagstöd. Skrota hela skiten! Länsstyrelser är obehövliga, då kommunerna lika väl kan ombesörja deras uppgifter, och det, utan att agera statens spioner.
Bra skrivet, du har rätt i allt!