Centrum för Rättvisa har gjort en sammanställning över anklagades möjligheter att få rätt i Förvaltningsdomstolen.
Det är skrämmande läsning
Det visar sig att den är nästan obefintlig.
Vi kan glömma att varje medborgare är ”lika inför lagen”!
Länsstyrelsen har tillgång till jurister som letar kryphål i lagen. De skapar praxis för att knäcka djurägare och för att vinstmaximera för sin arbetsgivare Länsstyrelsen.
Djurägaren har däremot ingenting att sätta emot och tillgången till advokater som kan djurskyddslagen är i princip obefintlig.
Med ombud ökar chansen upp till tre gånger och bara detta faktum visar att Staten Sverige nedvärderar sina medborgare!
Djurägare måste på egen hand hitta kunniga ombud. Ingen hjälp med detta finns någonstans samtidigt som förelägganden strömmar in.
Det kan liknas vid psykisk terror det som djurskyddshandläggare utsätter djurägare för!
Länsstyrelsen tillåts ha tolkningsföreträde!
Än mer man vet desto mer skrämmande det blir att leva i det korrupta diktaturlandet där allt styrs av zionisterna.
Vet du? Den kunskap, de känslor och tankar du förmedlar är viktig info, och jag & Fru P. vet efter en tretton år lång oavslutad process mot staten, avseende enskilt avlopp, precis vad det handlar om. Vi känner igen cafétrixen, knepen, finterna, dribblingarna och fulliret, papperskriget därtill. Vi har mer än en gång upplevt stressen i den mentala utmattning, en session med oresonliga myndigheter kan utlösa. Fast jag anat, att allt omöjligen kan stå rätt till i djurtillsynen, baserat på att endast de verkliga allvarliga fallen av vanvård rapporteras av His Masters Voice, (SVT), men aldrig vad som ligger bakom.
Nu förstår jag bättre varför, i det att dessa myndigheters, avvikande beteenden otvivelaktigt skulle lysa igenom. Du såg det genast, vi har sett det, det går inte att undvika, då vissa myndigheters bemötande trotsar alla former av normala relationer, vi fostrats till. Dina inlägg gör mig mest bedrövad, då jag inte vågar bli upprörd och förbannad, vilket jag borde, knyter istället, sas näven i fickan, och utvecklar en skrivklåda som fått mig att glömma mitt eget bloggande.
A-men, vem vill inte känna stolthet över sitt land? Lejonparten av medborgare jag känner, inklusive mig själv, men det är inte möjligt under den rådande ordningen, när många av våra medmedborgare, till och med sköra människor förvägras, också sina grundläggande fri- och rättigheter. Jag vill, att vi, Sverige ska kliva fram och bli världsledande på mänskliga rättigheter. Jag vill, att vi, Sverige åtar oss att värna dessa rättigheter, bli dess uttolkare och väktare. Vi, Folket är redo, att axla en sådan roll, men det verkar gå smått för Staten & Co, att realisera en sådan, för Sverige, självskriven uppgift. Systemet faller vid konflikt med enskilda, ständigt tillbaka på gamla säkra lösningar, repressiva, kränkande, och kontraproduktiva. Staten & Co sumpar således varje tillfälle att ta språnget in i en riktigt modern tidsålder. Vad är de rädda för? Rättighetslagar är inte astrofysik, det är simpla, jordnära och till stor del självförklarande regler.
Kalla mig gärna flummig, eller drömmare eller vaduvill, men jag blir mer och mer övertygad om att skutan Sverige ligger på fel kurs och seglar för fulla segel rakt mot grynnor och skär, våra myndigheter är som ett gäng tafatta landkrabbor, vilka varken kan klättra i rigg, eller fixa att reva segel. Jag är helt övertygad om, att en radikal förändring krävs, och den ska vara grundad i EKMR:s; artikel 1. Värdighet. Den ska vara grundad i lagar, vilka redan finns på plats, men vantolkas, ignoreras eller tillämpas avsiktligt inte.
Problemet, ligger inte minst hos våra domstolar, vilka av rättsstaten ålagts, att värna och skydda medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. De ska komma enskilda till undsättning, då staten avsiktligt eller oavsiktligt begår otillåtna intrång i deras berättigade intressen. Domstolarna ska likväl, ex officio, dvs på eget initiativ rätta till felaktigheter de upptäcker.
Ställer man denna doktrin mot våra domstolars praktik, blir differensen rent grotesk, där framträder en mardrömsaktig skenvärld, en tillvaro bortanför Kafka, bortanför 1984… när vi kolliderade med detta parallella skuggsamhälle, gav vi nästan upp inför uppenbara orättvisor… men, NÄNÄ! Min pension hade jag föredragit att njuta, framför utsikten att känna mig tvingad att reagera och agera för att Staten & Co, saknar anständighet. Jag dör hellre av ansträngningen än lever på knäna! Å andra sidan håller mitt engagemang åldern schack ett tag till, så de e lugnt!
Ser du? Skrivklåda, värre, 😉 , måste kanalisera klådan till min blogg, men jag kommer och hälsar på, för så, på detta sätt kan vi fan inte ha det! Befrielsen ligger i kunskap om lagen och enveten hänvisning till relevanta delar. Hadé och lycka till!