Förvaltningsdomstolen håller nu så låg kvalitet att rena rättegångsfel begås. Det gäller förstås när enskilda drabbas av myndighetsbeslut som till exempel lögner och övergrepp från länsstyrelsernas djurskyddsenheter.
Att kunna överklaga vet de flesta att det är bara på låtsas. Alla myndighetens lögner tas som sanningar utan bevis på de olika Förvaltningsrätterna. Bevisen måste vara så övertydliga så att de så att säga måste ”tryckas in i kaklet” hos domstolen.
1. Antingen drivs rådmän och domare av politisk aktivism och fattar beslut med uppsåt.
2. Eller de har så låga kunskaper om lagar och rättsprinciper att man undrar hur de klarade grundskolan.
Högre instanser har en SKYLDIGHET att ställa tillrätta grova fel i lägre instanser. Detta händer mycket sällan i Sverige till skillnad från nästan alla andra länder. Rättsrötan går igenom hela vägen till högsta instans!
Här ett examensarbete om rättegångsfel och processuella brister som kan ge vägledning. Även om framställningen bygger på en naiv tilltro till rättsväsendet som kräver separata avslöjanden så öppnar detta möjligheter hur lägre instanser kan straffas för sina fel.
Notera till exempel sid 14 ”att åtgärder av (förvaltnings) domstolen inte har bestraffningssyfte i verklig mening utan att bereda allmänheten skydd”!!!!!
Men det vi alla ser är att myndighetsutsatta bestraffas så hårt av Förvaltningsdomstolarna att de tar livet av sig eller blir direkt utblottade! Ofta byggt på rena lögner av myndigheterna och med beslut som inte har det minsta med skydd att göra, allra minst djurskydd!
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1082682/FULLTEXT01.pdf
