Det första man borde kunna kräva av en djurskyddshandläggare är att djurägare ska kunna prata med vederbörande. Det har dock visat sig att detta är omöjligt. Många handläggare är helt onåbara och det är lätt att tänka sig att dessa måste haft problem och misslyckanden tidigare i livet som gjort att de inte kunnat få något annat än ett så vidrigt jobb som ju djurskyddshandläggare har utvecklats till. Vissa tar ut sin frustration över djurägare genom trakasserier och objektifiering.
Till och med djuren blir rädda för dessa groteska människor. Djuren springer och gömmer sig. De känner av ondska på långt håll!
Lika illa är det på chefsnivå!
Där är de fullständigt blinda och döva kring de övergrepp som sker!
Sekretess och lögner är de enda utbyten som sker inom länsstyrelsernas murar!
Sekretess och lögner råder inom dessa murar!
