Länsstyrelsernas djurskyddshandläggare har lärt sig att det går alldeles utmärkt att ljuga öppet i kontrollrapporter. Lögnerna passerar okritiserade genom Förvaltningsdomstolarna. Att det är så finns verifierat i inspelat mediamaterial och i vittnesmål. Det har till och med uppmärksammats hur djurskyddshandläggare internt skryter för varandra hur skickliga de är att dupera domstolarna för att vinna sina mål.
Detta är tvärtemot Djurskyddslagens intentioner och rent skadligt för den ömsesidiga tilliten.
Länsledningarna har hittills vägrat att ta in dessa samband och haveriet på Djurskyddsenheterna växer som en varböld för varje dag. En dag brister det och då kan det inte vara roligt att sitta som ansvarig utan att ha gjort något tidigare. Länsstyrelsen kan inte skylla ifrån sig. Det bästa vore om de omgående tog till sig fakta och omgående lade ner all verksamhet.
I följande artikel från Lex Noxa beskrivs hur ärendegången brukar vara kring tjänstemän som ljuger i sina ämbeten. Alla på myndigheten vinner på att mörklägga. Förlorarna är svenska folket och de drabbade. Det finns dock en yttre gräns för hur långt det går att ljuga!
https://www.lexnoxa.com/p/om-en-tjanstekvinnaman-ljuger-i-ditt.html
Länsstyrelsen är som ondskans riddar Kato i Astrid Lindgrens böcker. Det går att besegra den! Barnen och djuren kan befrias från lögnen när svärdet träffat rätt.
Länsstyrelsen är som riddar Katos förljugna värld.
Stoppa Länsstyrelsens Övergrepp!
