För att hitta orsakerna till den märkliga tycka-synd-om mentalitet som råder i Sverige får man gå tillbaka till historiska källmaterial.
För 100 år sedan var djurhållning en naturlig del i tillvaron. De flesta hade anknytning till landsbygd och gårdsbruk. Djuren gav sin del och hjälpte folket genom tuffa umbäranden och människorna gav djuren trygghet tillbaka mot predatorer.
Allt skedde i samspel och i harmoni.
I dagens Sverige har djuren fått en helt annan symbolik. Det var inte längre en kamp för att överleva. Inte många bor kvar i landsbygden och människorna har tappat kontakten med sitt förflutna. I denna miljö gror avarter av djurskydd som i sin tur startade upp förföljelser av djurägare.
Man började tycka synd om djuren på helt känslosamma grunder, inte längre fakta och vetenskap. Aktivister börjar komma in i verksamheten.
Djurägaren bryr man sig mindre om. Vi ser nu rader av övergrepp.
Det målmedvetna motståndet växer. När nås brytpunkten?
När slår samvetet tillbaka mot dem som begick de värsta övergreppen?
På Länsstyrelsen faller motståndet en efter en. Mönstret och fallet är gemensamt!
http://tobiasbackstrom.blogspot.com/2015/07/den-andra-vagen-den-forsta-orsaken.html