Länsstyrelsernas djurskyddsenheter har även strategier för sina kontrollrapporter.
Här är ett axplock av dessa som är lätta att känna igen:
1. Ordbajseri. Ofta skrivs rapporterna på 25 – 100 sidor upprepade texter med tillägg av regelverk och föreskrifter som inte är relevanta till ärendet. Mål att försvåra och förvirra.
2. Smutskastning: kontrollobjektet (djurägaren) beskrivs i nedvärderande ordalag ”ej varit tillmötesgående” etc ”ej svarat på förfrågan”, miljön beskrivs subjektiv som ”eftersatt”, ”smutsigt”, ”lerigt” etc, djuren beskrivs som ”skygga vilket tyder på dåligt handhavande” etc. Att detta inte följer FL (2017:900) 5 § bryr man sig inte om. Det går ändå hem i domstolarna.
3. Ofta läggs försmädligt c:a 10 punkter i form av avvikelser upp som omgående ska rättas till. Till synes är det oftast detaljer men Länsstyrelserna har satt i system att de har praxis att stödja sig på i varje kontrollpunkt. Dessa praxis utnyttjar de sedan i Förvaltningsdomstolen som en tydlig signal hur domaren ska döma.
Det spelar ingen roll att punkterna är åtgärdade, Länsstyrelsen struntar medvetet att följa upp. De vill bara ha underlag att straffa djurägaren med att skapa förelägganden. De vet att Förvaltningsrätterna aldrig tillkallar extern expertis.
4. Bildmanipulation. Genomförs med att medvetetet välja motiv, fokuseringsdjup, rastrering och mörkläggning, gul halm ser ju smutsig ut om den är mörk.
5. Rena manipulationer och lögner förekommer. Djurskyddshandläggare skryter öppet för varandra om hur bra de lyckas ljuga (bevis finns). Domstolen tror naivt och blint på lögner och i Förvaltningsdomstolen kan det låta ” ingenting framkommer i rapporten att Länsstyrelsens bedömning kan ifrågasättas” etc.
6. Kontrollrapporten friseras på tjänsterummet i efterhand. Djurägaren avgiftsbeläggs för detta eftersom rapporten medvetet utmynnar i förelägganden, (avgiftsbelagd uppföljande kontroll).
En rapport ska alltid skrivas på plats men handläggare föredrar att komma oanmält när djurägaren inte är hemma. De spanar innan för att slå till vid dessa tillfällen, gärna med polis så att de kan bryta sig in. Därmed omöjliggörs en rättssäker hantering.
Som alla förstår är detta systematisk grov brottslighet som i förlängningen dödar djurägare, slår sönder företag och familjer och påverkar hela omgivningen och ofta landsbygden. Detta kan liknas vid ”Folkmord och Förintelse”!
Hur folkmordet på djurägare byggs upp av länsstyrelsen.
Stoppa Länsstyrelsens Övergrepp!
