Nytt vittnesmål om länsstyrelsen djurskyddsenhet i Gävleborg:

Länstyrelsen i Gävleborg skryter på nätet! De skriver att de varje år skickar in underlag till JK för granskning för att få ett kvitto på att myndigheten handlägger ärenden på ett rättssäkert sätt:
OBS! Det är länsstyrelsen som skickar in. Det är ingen oberoende part. Djurägarna som blir bestulna olagligt från sina djur får inte komma till tals! Inte heller lär länstyrelsen tala om att deras enhetschefer är under polisutredning för grova tjänstefel? Inte heller lär de tala om att de har haft dömda pedofiler anställda 

Här är deras propagandaversion på nätet.
https://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/om-oss/nyheter-och-press/nyheter/nyheter—gavleborg/2020-03-06-vart-arbete-granskas-arligen.html

Ställ detta i relation till följande vittnesskildring från en djurägare i Gävleborg som ständigt blivit förföljd och trakasserad av djurskyddsenheten på länsstyrelsen i Gävleborg. Kommunikationen med länsstyrelsen är obefintlig liksom rättssäkerheten. Detta kommer självfallet JK delges som komplement till den förljugna version som länsstyrelsen skickar in.

Här kommer vittnesskildringen:
”Jag har ju, som många andra, råkat ut för lst, och i mitt fall så är det lst i Gävle. Jag har fått mitt liv förstört och jag har drabbats av PSTD och kommer förmodligen aldrig bli mig själv igen. Jag har sedan barnsben älskat djur och har haft djur i hela mitt liv. Som liten flicka var jag med min pappa i stallet med hans travare, fick även kan med i vagnen, jag hade även en egen liten kalv som jag döpte till Polly. Jag blev mobbad som barn, mamma och pappa skilde sig när jag var sju år, pappa flyttade ut och mamma började umgås med sina vänninor och träffade nya män, min mamma och pappa är tyvärr ej kvar i livet idag. Och som vuxen så har jag insett att mamma gjorde så gott hon kunde, men jag hade ingen bra hem-miljö, och senare fick pappa problem med spriten, men räddningen för mig har ju alltid varit djuren, och jag har dem att tacka för att jag lever idag. Mitt helvete började i samband med en anonym anmälan i dec 2018 och möttes av en lapp på dörren när jag kom hem från jobbet och jag hade då även min yngsta dotter boendes hos mig. Det var i mitten på december de var ut, ingen var hemma. Anmälan gällde en grep som var i stycken mellan två bröder som blivit över och som hade gjorts till en bänk, grepen stod så att hästarna inte kunde göra sig illa. Vi bodde då i Storvik och jag och min dåvarande hyresvärd hade gjort en lösdrift av marken nedanför huset där vi bodde. Det har ju alltid varit en dröm att bo på landet och ha mycket djur och då speciellt ha hästar hemma. Jag har alltid älskat hästar och min dotter gjorde det oxå, vid den tidpunkten hade jag tre hästar, det var min dotters häst Cliff, och jag hade Bianca, som var en mini-shettis samt Abba, oxå en mini-shettis, henne hade jag på foder. Jag levde min dröm och hade aldrig kunna föreställa mig att jag skulle sitta i den sitsen som jag sitter i idag. Men i alla fall, lst hade varit ut på kontroll och hade gått ner till hagen och kikat på hästarna, omdömet löd så här, fina hästar, fin päls, fint hull, sociala, trevliga hästar. Jag kom hem och såg lappen och blev förvånad och lite irriterad oxå, men kontaktade dem och sen var allt väl, trodde jag. Sen kom nyår och oron över hur det skulle gå med hästarna, hade sökt tillfällig stall plats men det fanns ingen, med hästarna hade ju vindskydd och vi skulle ju vara i hagen under kvällen och under 12-slaget, för att hålla koll och hålla dem lugna. Vi hade fodrat runt kl.16., sen åkte vi och handlade och kom sen hem och nästa fordring skulle bli kl.19.30. Min dotter går ner för att fodra och jag lagar mat, hon kommer i panik in igen och säger att Abba ligger ner i vindskyddet, jag springer ner och hittar henne så, jag får panik och tänker: men gud, vad ska ägaren säga? Jag ringer vet. och får inte svar på en gång, så jag springer runt till grannar och ber om hjälp, men ingen öppnar. Efter ett tag ringer vet. upp, och kommer 45 minuter senare, vi hade försökt få upp Abba på benen men ej lyckats. Hon ser att slemhinnorna är vita och säger sen att hon är döende, men jag säger att hon ska försöka med dropp. Hon satte stopp och åkte under tiden till en annan häst som var akut dålig. Sen kom hon tillbaka och avlivade Abba. Hon sa till mig att det förmodligen var ett medfött hjärtfel som gett hjärtsvikt och det i kombination med fyrverkerier så blev det för mycket. Abba blev bara 4 år.Efter denna händelse började min mardröm.Jag ringde ägaren till Abba och berättade vad som hänt och att jag var ledsen men att hon måste komma och hämta hästen, jag var helt bedrövad och det blev ju inte direkt bättre av att ha Abba liggandes på en släpkärra invirad i en presenning på gårdsplan, och se det från köksfönstret. Ägaren hade fått inbjudan flera gånger att hälsa på Abba men ej tagit sig tid att komma. Hon dök då upp med sin pojkvän, jag sa återigen att jag var ledsen, men hon blev otrevlig och började fota och anmärka på i stort sett allt. Hennes pojkvän gick runt och spottade överallt, jag tänkte att jag inte hade nåt att dölja, men vad hade hon för rätt att gå och snoka? Jag sa att jag var villig att dela på kostnaden för en obduktion, och ägaren ringer till vet. och de pratar ganska länge och vet. säger något helt annat till ägaren än vad hon sa till mig. 
Men så när hon pratat klart så säger hon att hon inte tänker betala för en obduktion och att hon inte kommer att ta med sig hästen hem! Men hon sa att jag gärna fick bekosta det, för att motbevisa henne. Jag märker ju från början va hon var ute efter, och det var att sätta dit mig för allt. Innan hon åkte så sa hon att jag skulle ta hennes råd att ge dem mer mat, annars skulle lst komma, och de är inte roliga att ha att göra med. Hon sa även att Abba hade levt om hon hade varit hemma, för det hade inte blivit sådär hos ägaren.
De satt kvar i sin bil bra länge innan de åkte. Och jag fick ordna själv att Abba fick en viloplats.Första veckan efter nyår så märker jag att de två andra hästarna verkar lite ledsna och lite deppiga, och det var ju inte så konstigt, de saknade ju sin kompis. Men när jag ser att de tunnat ur något så ringde jag Evidensia hästklinik. Jag ville veta hur de mådde och vad jag skulle göra för att få de att må bra igen. Jag hade läst i mina vet.böcker och försökt hitta orsak till att de nu blivit lite tunnare, och jag läste om en parasit som var aktiv på vintern, och hästarna var avmaskade. Vet. hittade inget konstigt, hon tittade i munnarna men inget ovanligt där heller, hon kunde bekräfta att de var tunnare men inga skelett, de var ju många hästägare som fått sina hästar tunnare pga den otroligt varma sommaren innan, vilket gjorde höet  dåligt med näring.
Jag fick rådet att öka högivan, vilket jag redan hade börjat gjort, samt att köpa Lusern och ge. Jag passade på att vaccinera mot hästflunsan. Innan vet åkte bad jag om ett återbesök för att säkerställa att det gick åt rätt håll. Men vet. Emma Björk ljög sen i rätten och sa att det var hennes idé med återbesök, så var inte fallet.Sen den 11:e januari 2019 möttes jag av polis och lst, när jag kom hem från jobbet, och de sa att det fanns ett beslut på att hämta hästarna och att ena hästen hade gula hud, slemhinnorna och att ögonvitorna var gula, vilket tydde på kraftig övervikt, och det hade Cliff, som var en äldre Exmoor-ponny men som varit frisk under alla år vi haft honom. 
De visade inget beslut, och de sa att det enda jag kunde göra var att överklaga, och de gick in på min hyresvärds mark, han var inte hemma då, utan han befann sig i Luleå!Ok, nu hade de ryckt mina kära livlinor från mig, och precis 1 månad efter gör jag ett självmordsförsök och hamnar på psyket och min 12-åring hamnar i familjehem.Jag tycker absolut att min historia bör berättas, hoppas bara att nån lyssnar. Lst och rättssystemet har inte gjort det i alla fall. Men utan djur finns inget liv! Så är det verkligen! Jag hade allt och nu inget. Min dotter skulle ju tävla med sin häst, hon var en naturbegåvning och så duktig med sin häst, och med de andra djuren vi hade oxå. Hennes häst hade stått på ridskola innan och var mångas favorit, men han trivdes inte där och var klassad som en osäker häst och krävde sin ryttare, men både jag och min dotter fick honom till att bli en säker häst, mest min dotter då?. Och jag hade planer på att ha nån form av barn-verksamhet med mini-schettisar, som lekis-ridning och jag skulle välkomna alla barn, men speciellt de barn som älskar hästar men av någon anledning inte får eller kan rida och umgås med hästar. De familjer som har dåligt med pengar t.ex.Nu fortsätter jag min berättelse. Som sagt, precis en månad efter de tagit hästarna så åker jag in på psyket och min dotter hamnar i familjehem, jag hade haft det jobbigt med henne ett tag då hon kom i kris efter att hennes mormor gick bort oväntat, hon började skolka, ljuga, sno pengar, inte respektera regler och tider hemma m.m. Jag ville ha hjälp med henne men då hotade hon med att rymma bl.a. Jag var ensamstående och en heltidsarbetande mamma. Hamnade på psyket och hade sökt hjälp tidigare om det inte vore för att jag inte ville lämna djuren jag hade kvar hemma utan att veta att någon skötte om dem, jag och min dotter hade ett antal kaniner och 2 katter. Polisen kommer och kör mig till psyket och sos kom för att hämta min dotter, innan jag åkte så var poliserna otrevliga och här ingen känsla för mitt tillstånd, de följde efter mig och jag fick inte ens gå undan för att klä om, jag ville ju inte lämna djuren, de var det enda jag kunde tänka på. Men öste på hö till kaninerna och tog fram stora skålar för mat och vatten till katterna. Väl på psyket så har jag det första mötet med läkare, och de planerade för behandling 2 v i taget, jag bönade och bad om att få dag- permis så jag kunde åka hem och ge djuren mat, de var motvilliga till det först, men jag sa att jag måste få göra det för att jag ska kunna slappna av, så jag fick det, så jag åkte fram och tillbaks på vardagarna mellan Storvik och Gävle för djuren. Jag fick helg- permis och då skötte jag bara djuren och vilade, men det var otroligt jobbigt att komma hem och se den tomma hagen.Fick veta att polisen hade gjort en anmälan till lst när jag åkte in, och dagen efter jag åkte in så kom lst till psyket och hämtade nyckel för de skulle in och hörs en kontroll, trots att jag sagt att jag skulle få åka hem. Jag fick panik och det kändes som om benen vek sig på mig, jag var övertygad om att jag skulle förlora dem. Men de tog dem inte då. Under tiden jag ligger på psyket så får jag veta att min moster somnat in. Och jag hade fortfarande kontakt med min dotter och familjehemmet verkade vara bra för både mig och min dotter. Min moster dog nästan 1 år efter min mamma. Så det blev ännu mera sorg, plus att jag låg i en arvstvist med mina halvsyskon efter min mamma. Men återigen, djuren gav mig styrkan att orka. Sen nån gång i mars 2019, så kommer ju lst för att kolla. Allt var bra, men under sommaren så kommer det ett brev från polisen, jag är misstänkt för djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen. Detta kom ju lägligt, jag sörjer min mamma och moster, jag saknar min dotter, jag ska bearbeta att hästarna togs, jag ska kämpa mot mina syskon, jag ska hantera sos! Blev ju kallad till förhör och mitt ombud råder mig att erkänna mig skyldig, trots att jag inte känner att jag är det. Men fick rådet att göra det för att slippa rättegång, men det blev ju det ändå. Jag såg alla mina drömmar om ett liv på landet med djur och hunduppfödning m.m försvinna. Mitt ombud var ju en vän till min hyresvärd, Thomas Öberg.  Jag fick veta att lst efter den första kontrollen dec -18 var på väg att avsluta ärendet, om det inte hade varit för den vet. som var ut på nyårsafton och avlivade Abba. Detta var en vet. jag hade träffat 1 gång i nov -18 få en utav våra kaniner blir akut dålig och vi åker in till Distriktsveterinärerna i Gävle. Jag hade suttit och borstat kaninen innan och sen när jag satte ner henne så ville hon inte äta och hon ville inte röra sig, och då fattade jag att något var fel. Väl framme hos vet. så gråter jag och säger att jag är rädd att jag gjort något fel, hon säger nej och hon pratar om sin hund som hon var tvungen att låta somna in, men det finns tyvärr inget att göra för den lilla kaninen. Så hon somnar in. Jag kommer väl ihåg att vi pratade om tänkbar orsak och vi pratade om en speciell parasit som kan orsaka sånt där och att det går fort. Åkte sen hem. Men det var den veterinären som kopplade samman det besöket med när Abba avlivades och hon gjorde en anmälan om att allt inte stod rätt till med min djurhållning! Samt att hon även upp gav att jag varit hos henne flera gånger med flera kaniner, vilket inte stämmer. Förutom den gången i nov18 så har jag bara varit till henne med 1 kanin till, och det var när vi bodde i Gävle och den kaninen hade bara brutit av en klo, hon fick lite smärtstillande och sen var det ju bra.I alla fall, som om allt inte var nog så är jag misstänkt för djurplågeri, och lst har sina vittnen i form av deras vet. och deras inspektörer. Så, under rättegången gråter jag hela tiden och under en paus så märker jag, medans jag själv sitter och fortfarande gråter, att både mitt ombud och min hyresvärd står och pratar och skrattar med lst! Kändes ju sådär. Efter rättegången så säger mitt ombud att vi inte ska ta risken att överklaga, för då kunde jag bli dömd till djurplågeri. Sen hästarna togs så har jag burit med mig rädslan att förlora allt och att få djurförbud. Men det skulle jag inte oroa mig för, så min hyresvärd Christer som då var en god vän som följt mig under alla jobbiga saker som hänt.
Fick ju diagnosen utmattningssyndrom på psyket samt krisreaktion. 
2020 inleds och jag får hem lilla Mirabelle, en yorkie som min hyresvärd uppmuntrat mig till att skaffa, då han själv hade en yorkie vid namn Donny, som jag har suttit hundvakt åt många gånger. Planen är att jag ska skaffa två tikar och sen starta en småskalig uppfödning. Och jag hade inte hört av mitt ombud om dom och jag hade varken modet eller styrkan att kolla själv. Men om det är värre än brott mot djurskyddslagen så hör han väl av sig, tänkte jag. Så långt så väl, min hyresvärd bodde ju i lgh bredvid och pga det var det enklast att jag lämnade Mirabelle där, min hyresvärd hjälpte till att köra mig till vet. i Hofors när kaniner skulle vaccineras. Han var liksom den farfarn jag aldrig hade haft, det kändes skönt med nån på min sida.  Och under den tiden så blev jag bekant med en Lilian, genom Christer, och hon hade oxå hund, och hon skulle vara hundvakt de dagar Christer jobbade ute på sjön, han var pensionär med tog extra jobb ibland. Jag hade börjat jobba så de var ok. Hon verkade trevlig och jag skulle såklart ge henne något för det. Men så samma vecka som Kristi himmelsfärdshelgen så sitter jag på jobbet och får ett sms om att lst varit på kontroll då man ringt och sagt att jag inte har mat till kaninerna! Får katastrofkänslpr och ringer Christer och han säger: tur att jag var hemma men jag har räddat dina djur, kom hem så går vi prata mera.Jag kom hem och där är Christer, som då håller på att flytta ur sin lgh då han ska bo i en annan fastighet han ägde i Storvik, och han skulle hyra ut sin lgh. Lilian är oxå där och båda börjar skälla, och jag ser en sida jag inte gillar hos dem! Lilian är arg på mig för att lst ringde henne och sa åt henne att komma med Mirabelle, och något sånt ville hon inte vara med om igen. Jag går sedan in med Christer och han skriker att jag blivit dömd!! Och att lst kommer ta alla mina djur!! Men att jag skulle skriva över Mirabelle på honom! Jag går ut och tar min hund och går in, och känner mig väldigt illa till mods, men får några dagar ledigt där och jag och djuren har det bra. Sen på söndagen samma vecka så råkar jag på Christer när jag är ute med Mirabelle och han erbjuder sig att ha henne på måndag, för han är ändå hemma, och jag märkte inget konstigt med honom där. Han var som han brukade. Så måndag morgon där lämnar jag henne redan vid fem på morgonen då jag har en öppning på jobbet och åker med buss från Storvik till Sandviken. Kom sedan hem runt kl.19. p kvällen och ser att Christer sitter och mekar med bilen på gårdsplan och jag ser inte min ?. Jag går fram och frågar vart hon är, han säger att vi måste prata, han säger att han har suttit i möte med lst och att Mirabelle blivit utplacerad! Jag fattade ingenting. Jag går in helt bedrövad och ringer min dotter och berättar och sen lägger jag på och börjar skära mig själv. Sen senare den veckan ringer jag lst om detta och pratar då med en Alexandra Eriksson, som hade varit ut den gången innan. Jag berättade vad som sagts och hon sa att ingen på lst hade pratat med honom och att de inte fanns några planer på att ta djuren. Det var d jag förstod att Christer låg bakom detta, och detta var en person som sett hur dåligt jag mått av allt som hänt med hästar och allt annat, en person som sa sig vara kristen och som skulle hjälpa mig. Och jag har än idag inte fått min Mirabelle tillbaka! Han blev polisanmäld efter det men fick veta förra veckan att de lägger ner allt, trots bevis.Nu fortsätter min berättelse. Efter jag polisanmält min hyresvärd för stölden av min hund så börjar han bli mer och mer otrevlig, och jag bestämde mig för att flytta därifrån, och jag började leta, men det går ju inte på en dag att hitta nytt boende, en dag i juni när jag var på jobbet så ringer lst och de kräver att jag kommer hem, då de ska göra en uppföljande kontroll av kaninerna,, jag förklarar att jag är på jobbet och kan inte bara åka, har inget körkort utan skulle ta buss, vilket tar 1 Tim innan jag var hemma, jobbade få på förskola, lst vägrade att lyssna och en kollega får skjutsa mig på sin rast! Väl hemma, de kollar och följande brister noteras, några burar stod i solsken ( dessa flyttade jag på en gång ), 3 burar var för små ( jag köpte 3 större burar på 3 månader plus fler sitthyllor), inte nog med gnagarmaterial ( de hade gott om gnagarmaterial ). Allt åtgärdade jag. Vid det tillfället då köpte jag gör av en lokal bonde, med hittade bajs i det höet, så bestämde mig för att åter köpa på Granngården, som jag gjort innan, där man fick en hel bal för 70 kr. Och denna bubblade jag på bussen helt själv eller p cykeln. Och detta gjorde jag varannan vecka. Och jag köpte ny mat långt innan det tog helt slut och pälsvården skötte jag varje vecka.  Och under sommaren 2020 så kommer lilla Iza till mig, en yorkie som kom från samma uppfödare som Mirabelle ( hunden som stals ), efter 3 dagar så blir hon dålig , hon kräks upp allt hon äter, och blir väldigt medtagen, jag åker vet. i Hofors, som jag har en god relation med, de säger att hon måste vidare, hon måste till Ultuna och läggas in, och det är oklart om hon kommer att klara transporten. Jag ringde de personer som sagt skulle hjälpa mig, men ingen hjälpte mig, så jag satte mig i en taxi, utan pengar, och åkte till Ultuna. Det enda jag kunde tänka på var att Iza behövde vård. Jag hade inte en tanke på pengarna. Väl framme och en kostnad på 3500 kr( som min snälla morbror ) lånade ut, så läggs Iza in. Och jag fick åka gratis hen med den kvinnliga taxi-chuffören, hon skulle ändå åt det hållet. Så snällt❤️. Väl hemma igen så börjar en oro gro, sen 5 dagar senare.så få jag hämta hem henne. Hon får med sig specialist och extra socker att ge om nivån skulle doppa, vilket hade varit det stora problemet. Hon är hemma ca. 1 månad, men sen blir hon dålig och jag får åka mitt i natten taxi till Ultuna igen. 3200 kostade taxin denna gång. Dagen efter ringer vet. och säger att jag kanske får bereda mig på att det inte kommer att gå?. Jag vill ändå att det ska göra vad de kan, hon ska ju såklart inte lida, men hon betyder allt för mig. Dagen efter det ringer vet. och säger att hon piggnat till och att jag får hämta henne. De hade gett henne tillskott av B vitamin 12, vilket gjorde att hennes sockervärde hölls på stadig och jämn nivå plus specialisten då. De var ett tillstånd som hon var född med. Kommer hem så lycklig med 100.000 kr fattigare. Sen blir det höst och jag går hem från jobbet 14/9-20 och blir sjukskriven för utbrändhet igen. Min chef som skulle anmäla till Försäkringskassan efter 2 veckor gjorde inte det, vilket gjorde att jag fick vänta på pengar extra länge och detta gjorde ju att det blev lite struligt. Jag tänkte bara på att djuren skulle ha det de behövde, då kändes det bra för mig. Jag hade gott om hundmat, kattmat, men spånet och höet började sina och frågade, återigen de som hade sagt att de skulle hjälpa, om ett lån så jag i alla fall kunde köpa mer hö, jag har aldrig haft detta problem förut, men saker och ting kan ju inträffa. Jag var sparsam på spånet, och hade hö kvar, men går ut och plockar färskt gräs plus stora och fina maskrosblad från grannarna i byn, kaninerna fick även hårt bröd, pellets, morötter, gurka. De var aldrig utan! Men så en dag så sår jag och väntar på bussen och ska in till stan, jag och Iza, ser en polisbil svänga in åt min gata, och jag får nästan hjärtsnörp, men bussen kommer. Sen senare på eftermiddagen kommer jag hem, och möts av tomma burar! Endast säcken med nyplockat gräs var kvar och katterna förstås! Jag ringde dem och förklarade läget och jag pratade då med Lina Hedin, och hon sa: ja, saker och ting kan ju hända men du har gjort så gott du kunnat. Vila i att inget kommer att hända med dina kaniner än.
Jag bad om ett personligt möte för att visa dels Iza, att hon är välskött men oxå för att få dem att förstå att jag gör allt för mina djur.Jag åker till lst i Gävle, och där sitter jag med Iza i knät och 4 ST s.k inspektörer. Kan ju säga att jag grät så mycket att jag hade huvudvärk i flera dagar efteråt. Då säger en utav dem att min hyresvärd plus en anonym som ringt och sagt att jag inte ger dem mat. Och att jag blivit dömd till djurplågeri, vilket mitt ombud ej upplyst mig, ej heller de personer jag har med och som sade sig skulle hjälpa mig. I mötet upplyste de mig om att det skulle överväga djurförbud, jag bönade och bad om att inte ge mig det. De sa att så är policyn, är man dömd för djurplågeri samt 3 föreläggandet då ges det! Jag sa, att jag sitter ju här och ni kan se vovven i knät att hon mår bra samt att jag har nyss lagt ut 100.000 kr på att hon ska må bra plus att jag åtgärdade de brister ni såg förut plus att jag förklarade det senaste som hänt. Och jag bad om att i alla fall få tillbaka de kaniner jag fött upp själv och som hade varit hos oss i flera år, friska och goa!
Sen kommer beslutet, jag får inga kaniner tillbaka. Jag ringer och pratar med Susanna Svens och frågar: vad ska jag göra för att vara en bra djur ägare och att ni ska vara nöjda?Hon svarade: följa djurskyddslagen.Min hyresvärd blir vara värre och värre, trots att han inte bor i huset längre, så är han där och snokar och jag känner mig inte säker! Och så fort jag är ute med Iza så kommer han och hotar, skäller och anklagar mig för sånt jag inte gjort.  Det blir så pass illa att jag får vara ute på nätterna för att få vara i fred. Jag mådde otroligt dåligt, men så länge jag hade Iza och katterna så hade jag allt❤️. Sen strax innan jul så välkomnar jag Lilly hem till oss, en svart Pomchi. Iza hade nu fått en kompis. 
År 2021 hade nu tagit sin början och jag hade fortfarande inte hittat något nytt boende, inte så lätt när man har betalningsanmärkningar som släpar efter, de struntar ju i att man är fast anställd.
Men tyvärr senare så nås jag av beskedet att min älskade pappa har somnat in 9 feb. Och jag får ensam ordna allt, men som sagt, jag klarar allt så länge mina djur är hos mig. Trots att jag nu förlorat, mamma, moster och pappa plus att mina halvsyskon hatar mig. Jag ordnar begravning, och till och med bjuder mina halvsyskon ( då innan jag föddes var min pappa en stor del av deras liv ), de kommer inte och de svarar inte ens på inbjudan. Jag bjuder båda mina döttrar, den äldsta som bor i Stockholm och den yngsta som bor i Familjehem. Min äldsta kommer inte med skickar ett meddelande. Min yngsta kommer inte heller pga att familjehemsmamman har fått min dotter att blocka mig, och därmed måste jag gå via henne för att meddela något. De svarade inte heller på inbjudan och de dök inte heller upp på begravningen.
Tack vare min älskade pappa-ängel så fick jag möjlighet att köpa mig en lgh i Sandviken. Och den flyttade jag in i den 30:e mars 2021. 
Men flytten från mitt gamla boende blev en jäkla cirkus orsakad av min f.d hyresvärd och hans bror.
Jag och en god vän höll på att packa det sista för att åka därifrån, och just som jag håller på att leta reda på katterna för att sätta dem i transportburar, så hör jag hur min f.d hyresvärd. står utanför och skriker på min vän och tjafsar! Jag vill bara därifrån, men katterna blir rädda när de hör det, och de tar sig ut min famn och gömmer sig, och jag flyttade från en lgh på 7 rum med tre våningar. Jag hittar inte katterna, och blir ännu mer stressad. Jag hade på känn att min hyresvärd hade planerat något, han hade ringt lst och tidningen, som stod där och tog kort när vi satt i bilen och skulle åka, hans syfte med det var att ta Iza och Lilly från mig, och att förumjuka mig. Hyresvärden och hans beteende mot mig är en historia för sig! Men, jag sitter och skakar i bilen och är livrädd för att de ska ta hundarna oxå, lst kommer fram och vill titta på hundarna, och hittar inget på dem. Det var meningen att denna flytt skulle bli en nystart för mig och hundarna. Min vän går ur bilen och pratar med lst och får dem att inte ta hundarna, men det måste beslutas om nåt senare. Innan flytten och efter jag köpt Lilly så ringer Iza Mirabelles uppfödare, som jag alltid har haft god vänskap med och de vet att jag sköter hundarna, tills min hyresvärd ringer och baktalar mig. Jag ringde dem när han stulit Mirabelle och berättade det samt om polisanmälan, så allt han gjorde och fortfarande gör är att hämnas! Men i alla fall, de ringer och skäller ut mig för att ha inte sagt att jag har djurförbud! Vilket ingen meddelat mig! Jag säger lugnt att jag har inget att dölja och de är välkomna att hälsa på och titta på hundarna, vilket de aldrig gjorde. 
Jag hade ju kommit till rätta i den nya lgh med vovvarna, katterna snodde ju lst, då de sa att jag övergav dem, vilket jag inte gjorde. Jag hinner bo där i 2 månader tills det ringer på dörren, lst är och ska omhänderta hundarna, jag har överklagat hela tiden, jag har haft vänner och bekanta, grannar som sett mina djur och att jag sköter dem, jag har visat veterinär utlåtande på både katterna och hundarna, på att de mår bra, jag vittnen på Hofors vet.praktik samt Ultuna. Men allt de skiter lst i, för jag är en djurplågare som ska ha livstids djurförbud och ska straffas för alltid. De tog Iza och Lilly och jag la mig i sängen för att dö, i princip, jag åt inget, jag sov inget, det var ingen mening att gå upp och gå ut ens! Min advokat får igenom inhibition, men efter en tid så de jag ett sms om att lst ska lämna tillbaka Iza och Lilly, men att jag fortfarande har djurförbud, men lst ska väl ha beröm för att de gav mig chansen att göra mig av med hundarna själv, hundar som jag älskar över allt annat.Bör ju tala om oxå att när Iza och Lilly kom tillbaka så hade de båda långa klor och en del småtovor, och Lilly var orolig, och skälig ute. Men jag jobbade mycket med henne, bl.a med agility, och hon blev lugnare och trygg igen.Det har ju varit psykisk tortyr sen dagen då min förra hyresvärd stal min första hund och idag känner jag ständig oro och ångest, ständigt katastroftänk, vid syn av polisbil, när det ringer på dörren, när posten kommer, paniken infinner sig redan när jag hör en bil stanna på vägen utanför, när jag hör någon komma in i trapphuset ( hoppas på att ingen ska till mig ). Jag får panik när mobilen ringer och det antingen är skyddat nummer eller 010-nummer.
Mardrömmar nästan varje natt.Daglig huvudvärk.Ont i magen.Ofta trött.Fler och kraftigare extraslag.Yrsel.
Så mår jag!”

Facebook
Email
SkrivUt
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x