I Statens Jordbruksverk och på SLU tituleras djurägare med epitetet ”kontrollobjekt”. Definitionen på ett kontrollobjekt är: ”Kontrollobjekt: Kontrollobjekt är den/det som är föremål för offentlig kontroll.

Det finns åtskilliga vittnesmål på hur länsstyrelserna plågar djur vid s.k. omhändertaganden. Exempel, några bland många: 1. Getter tvingas upp på flakbil. En bock bryter

Genom sitt berättigande av att inkomna tips och anmälningar betraktas som så värdefulla att de ska följas av oanmälda kontroller bekräftar Jordbruksverket bilden av djurägaren

Längsstyrelserna försöker skaffa sig så mycket information som möjligt om sina ”kontrollobjekt” som djurägare brukar kallas i Länsstyrelsemun. Familjeförhållanden är alltid intressanta för en kontrollant

Jordbruksverket kan inte svara på frågan om lagrum och giltighet att ta upp anmälningar till djurskyddet anonymt. Lagrum saknas således för anonymitet. Den måste bort

Några fundament i ett fungerande djurskydd: 1. Rättssäkerhet – inuvarandesituationär djurägaren rättslös. 2. Anonyma anmälningar är ogiltiga – en anmälare ska stå för sitt ord. 3. Djurägaren

En länsstyrelse som inte har som mål att ha god djurvälfärd har ingen framtid. Den faller på grund av dess maktmissbruk och pengabegär! Länsstyrelsernas djurskyddsenheter

Länsstyrelsernas djurskyddsenheter jobbar aktivt med att slå sönder den småskaliga djurhållningen. Jordbruksverkets föreskrifter är anpassade till industriell djurhållning i moderna byggnader. Därför går det lätt

Länsstyrelserna är i en jävsposition efter det att nya djurskyddslagen sjösatts 2018. Enligt denna är det länsstyrelsen som innehar ansvaret för placeringen av ”omhändertagna” (läs

Länsstyrelsens inte bara stjäl djur från djurägare. De dödar dem också om de hittar något skäl till det eller inte klarar att ta hand om